The Last of Us (TV-serien på Max)
HBO:s adaption av det hyllade spelet The Last of Us, som hade premiär på Max i januari 2023, är en av de mest lyckade spel-till-TV-övergångarna hittills. Serien, skapad av Craig Mazin (Chernobyl) i samarbete med Neil Druckmann från spelstudion Naughty Dog, lyckas bevara det emotionella hjärtat av originalet samtidigt som den tillför nya perspektiv och ett rikare berättande i ett nytt format.
Berättelsen följer Joel (Pedro Pascal), en emotionellt avtrubbad man som efter att världen har kollapsat på grund av en svampinfektion, får i uppdrag att eskortera tonåringen Ellie (Bella Ramsey) genom ett förstört USA. Ellie bär nämligen på en unik immunitet som kan vara nyckeln till att rädda mänskligheten. Det som börjar som ett transportuppdrag utvecklas snabbt till ett djupt band mellan två trasiga själar.
En av seriens största styrkor är just karaktärsskildringen. Pedro Pascal och Bella Ramsey levererar nyanserade och kraftfulla prestationer, som inte försöker efterlikna spelens versioner av karaktärerna, utan istället gör dem till sina egna. Pascal fångar Joels plågade tystnad och inre konflikt med imponerande återhållsamhet, medan Ramsey ger Ellie både sårbarhet och styrka i en komplex roll som lätt hade kunnat bli endimensionell.
Seriens produktion är på en nivå som förväntas av HBO – det vill säga, exceptionellt hög. De postapokalyptiska miljöerna är imponerande och realistiskt återskapade, med praktiska effekter och smart scenografi som gör världen både skrämmande och trovärdig. Insmittade (”clickers”) är både visuellt och ljudmässigt skrämmande, och lyckas bära med sig samma nerv som i spelet.
Musiken, delvis återanvänd från spelet av kompositören Gustavo Santaolalla, fungerar som en emotionell röd tråd genom serien. Ljudbilden är sparsam men effektiv, och förstärker den melankoliska och ofta lågmälda tonen.
Det som verkligen skiljer serien från andra adaptioner är dock hur trogen den är sin förlaga – utan att bli en slavisk kopia. Vissa avsnitt följer spelet nästan bildruta för bildruta, medan andra, som det starkt kritikerrosade avsnittet om Bill och Frank, tar större kreativa friheter. Dessa avvikelser fördjupar istället världen och karaktärerna, vilket stärker helheten snarare än att störa den.
Det finns några mindre svagheter. Tempot kan ibland kännas ojämnt, särskilt i mitten av säsongen, och vissa sidofigurer hinner inte riktigt utvecklas innan deras historier avslutas. Men detta är petitesser i en annars imponerande och välbalanserad helhet.
Sammanfattningsvis är The Last of Us på Max inte bara en värdig adaption av ett älskat spel – det är en stark dramaserie i sin egen rätt. Den lyckas vara både trogen källmaterialet och nyskapande, med fantastisk regi, starka prestationer och en gripande berättelse om kärlek, förlust och hopp i en brutal värld.